psykoterapeuter är specialister – det ska avspeglas i både tjänster och löner

Psykoterapeut tillhör en av de mest krävande utbildningarna i Sverige, men dess status och lönevillkor speglar fortfarande inte vare sig kompetens eller samhällsbehov.

Vägen till legitimation som psykoterapeut är lång, dyr och hårt selektiv. Först krävs en grundprofession, ofta socionom, beteendevetare, psykolog eller läkare, följt av flera års kliniskt arbete. De som inte är psykologer eller specialistläkare behöver även gå en grundläggande psykoterapiutbildning på 1,5 – 2 år. Många av oss har dessutom master-, magister- eller till och med doktorsexamen för att ens kunna konkurrera om en plats på utbildningen.

Att komma in på psykoterapeutprogrammet är ett kapitel i sig:
– Hundratals sökande till varje lärosäte.
– Ett fåtal antas efter skriftliga prov, intervjuer, CV-granskning och referenser.
– Unikt urvals- och antagningsförfarande i svensk högskolevärld.

Utbildningen är 3 år på avancerad nivå, vid sidan av arbete. Den innehåller egenterapi, handledning, metod- och teorikurser och innefattar totalt mer än 1000 timmar. Allt finansieras oftast av oss själva.

Men vad väntar efteråt?

– Låga löner.
– Tjänster där vi döljs bakom titlar som *kurator*, *behandlare*, *samtalsterapeut*.
– Kollegor med hälften så lång utbildning går om oss lönemässigt.
– I många fall ingen faktisk möjlighet att arbeta under titeln *psykoterapeut*.

Samtidigt: Psykisk ohälsa ökar. Behovet av kvalificerad psykoterapi är enormt. Men incitamenten att vidareutbilda sig är låga.

Det är dags att vi slutar prata om att ”satsa på psykisk hälsa” och faktiskt börjar satsa på dem som ska leverera den.

– Erkänn vår kompetens.
– Skapa legitima tjänster med rätt titel.
– Betala oss i linje med vår utbildning, erfarenhet och det ansvar vi bär.

Vi är inte bara terapeuter. Vi är specialister, akademiker och kliniker med en av landets mest avancerade utbildningar i ryggen.