Vi ser nu en tydlig trend inom flera regioner där erfarna psykoterapeuter med specialistutbildning sägs upp eller väljs bort. Inte för att de saknar kompetens, utan enbart för att de inte är psykologer.
Det vi ser är resultatet av ett framgångsrikt arbete för att stärka psykologers position. Psykologförbundet har gjort sitt jobb vilket vi tycker är beundransvärt. Dessvärre har psykoterapeuter – som inte har samma starka fackförbund i ryggen – i processen ”fallit bort” och osynliggjorts.
Detta trots att legitimerade psykoterapeuter har en minst lika gedigen universitetsutbildning och båda yrkesrollerna kan bedriva psykologisk behandling och psykoterapi. Det är en sorglig utveckling, som inte är psykologförbundets fel.
Att ställa dessa titlar mot varandra i anställningskrav är både ologiskt, oetiskt och skadligt. Det ska inte krävas ett starkt fackförbund för att ett vårdyrke ska få behålla sin självklara plats inom offentlig vård.
Vi kan inte tillåta att en hel yrkeskår tystas och osynliggörs i en struktur som bygger mer på facklig styrka än på evidens och vårdkvalitet.
Konsekvensen blir att tillgången till kvalificerad psykologisk behandling, psykoterapi och handledning minskar. Patienter med komplex psykisk ohälsa får inte tillgång till den djupa kliniska kunskap som psykoterapeuterna besitter.
Vi anser att det är orimligt att – helt utan vetenskaplig grund – åsidosätta kompetens och erfarenhet till förmån för en viss titel.
Vi uppmanar därför beslutsfattarna:
➡️ Att erkänna psykoterapeuters specialistkompetens som avgörande för vårdens kvalitet
➡️ Att ändra de styrdokument och direktiv som exkluderar psykoterapeuter
➡️ Att säkerställa kompetensmix i behandlingsteam – både psykologer och psykoterapeuter behövs
➡️ Att föra dialog med representanter för psykoterapeutyrket – innan förändringar genomförs
